Jaha...
Ja, då har man spenderat lite pengar idag ochh igår då :) hehe det är så kul att köpa saker, men det är såå trist att det kostar pengar ;P Men det är alltid kul att köpa lite "inredningsgrejer". Det blir lite nytt och kul ett litet tag iallafall :) Tindra var såklart med hela dagarna både på Birsta igår och på stan, jysk och dollar idag. Så snäll liten bebis, bara sover mellan måltiderna och ligger bara tyst och kikar när hon är vaken :) Såå söt och perfekt ;)
Undrar vad man ska hitt på imorgon då... Kanske bara vara hemma och mysa och ta sig en långpromenad med sina älsklingar :) Får låta pengarna vila på mitt konto imorgon ;P
Undrar vad man ska hitt på imorgon då... Kanske bara vara hemma och mysa och ta sig en långpromenad med sina älsklingar :) Får låta pengarna vila på mitt konto imorgon ;P
Det är helt sanslöst...
...hur mycket man kan älska någon!!! Tindra har verkligen förgyllt mitt och Johans liv! Hon är ju det bästa som finns! Det går verkligen inte att beskriva med ord hur mycket jag älskar mitt lilla troll :D Det spelar liksom ingen roll att man ammar 2 gånger om natten a´ 1,5 timme eftersom hennes vackra ögon är trollbindande! Man glömmer som bort allt det jobbiga när hon vaknar och tittar på en med sina mörka vackra ögon! Och man kan definitivft inte vara sur eller elak i hennes närvaro för hennes blick gör en så varm och glad :) Hon är verkligen mitt allt och min värld! Mamma älskar dig Tindra ska du veta :D <3
Mysdag...
Idag har jag och Tindra bara myst hela dagen :) Vi "sov" till 9 och ammade till halv 11. Sen gjorde vi oss iordning så vi kunde gå ner på Tempo och hälsa på älsklingen min, Tindras morfar och hennes moster :) Åt lunch där och pussade en massa på Johan då han ska jobba till 17 på Tempo och sen på bion till 21 ;/ Handlade och sen var det bara att ta vovven och vagnen och vandra hem eftersom lillan måste äta senast var tredje timme. Sen vi kom hem har det bara varit mysmysmys :D Så underbart! Min bebis är världens bästa på att gosa! :)
Längtar såå tills Johan kommer hem och myser med oss :) Vi saknar ju honom, men det är skönt at vi åtminnstone är i samma stad nu iallafall ;)
<3
Längtar såå tills Johan kommer hem och myser med oss :) Vi saknar ju honom, men det är skönt at vi åtminnstone är i samma stad nu iallafall ;)
<3
Hemma!! :D
HEMMA :D Äntligen!!!! Vi blev utskrivna igår och det känns helt fantastiskt! Lillan har skött sig så bra på vår "ennattspermission" och "helgpermission" så nu är vi hemma på heltid och jag hoppas innerligt att hon sköter sig lika bra om inte bättre så vi slipper åka tillbaka! Tack gode Gud, som jag har bett om denna dag :D Jippie! Andra mammor som får åka hem på en gång vet inte vilken tur de har!
Nu får vi också chans att vara en vanlig famij :) Jag älskar att vara mamma och jag ÄLSKAR Johan och Tindra <3
Nu får vi också chans att vara en vanlig famij :) Jag älskar att vara mamma och jag ÄLSKAR Johan och Tindra <3
Härnösand!
Igår fick vi 2 målspermis :D Vi fick äntligen åka hem! Visserligen bara i några timmar men det var helt underbart! Kändes så mysigt att ha sin lilla pärla där hon hör hemma :) Det var knappt så man kände igen katterna som man inte sett på 2 veckor :S Hehe...Hela dagen kändes helt overkligt bra, överraskade lilltjejens morfar och mina arbetskamrater vilket de inte hade räknat med, så det var kul :) De bjöd oss sen på middag och det var så otroligt gott att äta hemlagad mat och inte micormat!
När klockan närmade sig 20.00 fick man nästan ångest...Vi skulle vara tillbaka tills dess och det var nästan så att man ville rymma ;P Men, men..nu är det inte långt kvar innan man får komma hem permanent i allafall :D
Johan och Tindra, jag ÄLSKAR er över allt annat i hela världen <3
När klockan närmade sig 20.00 fick man nästan ångest...Vi skulle vara tillbaka tills dess och det var nästan så att man ville rymma ;P Men, men..nu är det inte långt kvar innan man får komma hem permanent i allafall :D
Johan och Tindra, jag ÄLSKAR er över allt annat i hela världen <3
Wiiie :)
Vilken underbar dag :) Första turen med bilbarnstolen och vagnen :D vi fick våran "permission" idag och det var den bästa dagen någonsin :) Lillan var alldeles förliten för bilbarnstolen med det gick bra ändå...I vagnen fanns det också en massa rum att växa i men det är bra det för hon trivdes iallafall som fisken i vattnet i sin vagn och sin varma Voksipåse :D Så underbar att bara få promenera med dem som man älskar mest av allt i hela världen! Inget kan slå den känslan man får när man tittar på de mest underbara och perfekta männsikor som Gud skapat och sen vet att de bara är mina ;D
Längtar tills imorgon då vi får ha permis 5 timmar igen! Nästa steg blir permisson i 8 timmar och sen blir det permis över natten och sen blir man utskriven :D Känns verkligen som att vi är en väääldigt bra bit på vägen, lillan slipper nu alla maskiner (inkl. värmesängen), ÄVEN nattetid! Helt underbart!
Jag älskar min underbara dotter och min fantastiska fästman <3<3<3
Längtar tills imorgon då vi får ha permis 5 timmar igen! Nästa steg blir permisson i 8 timmar och sen blir det permis över natten och sen blir man utskriven :D Känns verkligen som att vi är en väääldigt bra bit på vägen, lillan slipper nu alla maskiner (inkl. värmesängen), ÄVEN nattetid! Helt underbart!
Jag älskar min underbara dotter och min fantastiska fästman <3<3<3
Bra dag :)
Tisdag idag och dagen började bra. Fick först besök av min arbetskamrat Fredrik och det var trevligt att få prata lite med honom sen gick doktorn ronden och han sa att från och med idag ska vi slippa den sista sladden, den som mäter syreupptaget, under dagarna och bara ha den på natten. Känns såå skönt att kunna lyfta upp lillan utan att ha en massa sladdar ivägen och en maskin som tjuter pga "misskontakt".
Gumman ammar på bra och snart ska vi få åka på "permission". Känns superbra :) En av sköterskorna tyckte att gumman håller värmen så pass bra själv nu att vi antagligen ska få stänga av värmesängen imorgon vilket betyder att vi kan ta första svängen med vagnen :D Det betyder ett steg närmare hemfärd, fast det viktigaste är såklart inte att vi får komma hem utan att lillan mår bra och att allt går åt rätt håll. Jag skulle stanna på sjukhuset för evigt om nöden krävde men det känns bara så bra att få tänka tanken att få ta med det lilla livet hem och bara njuta av livet som mamma och hemmafru :P
Längtar så tills Johan kommer hit så vi kan mysa och skryta om hur duktig vår dotter är tillsammans :) Världens vackraste lilla tjej håller på att bli stor ;D hehe
Valkullen
Gumman ammar på bra och snart ska vi få åka på "permission". Känns superbra :) En av sköterskorna tyckte att gumman håller värmen så pass bra själv nu att vi antagligen ska få stänga av värmesängen imorgon vilket betyder att vi kan ta första svängen med vagnen :D Det betyder ett steg närmare hemfärd, fast det viktigaste är såklart inte att vi får komma hem utan att lillan mår bra och att allt går åt rätt håll. Jag skulle stanna på sjukhuset för evigt om nöden krävde men det känns bara så bra att få tänka tanken att få ta med det lilla livet hem och bara njuta av livet som mamma och hemmafru :P
Längtar så tills Johan kommer hit så vi kan mysa och skryta om hur duktig vår dotter är tillsammans :) Världens vackraste lilla tjej håller på att bli stor ;D hehe
Valkullen
Ny dag, nya tag
Jaha, då var det söndag då..1 vecka och 3 dagar i fångenskap ;P min lilla älskling sköter sig så bra..peppar peppar...har gått upp från 1965 gr igår till 2015 gr idag :) det känns FANTASTISKT bra och det faktumet att sköterskorna tycker att hon ammar så pass bra och vill att vi ska göra 20-30 ml avdrag på sondmaten känns ännu bättre, för det betyder förhoppningsvis att hon inte kommer att behöva sonden mer och då är vi väääldigt nära friheten :D
Snart slutar min älskling och då får jag äntligen lite sällskap att mysa med. Älskar verkligen att se honom tillsammans med vår lilla dotter, finns inget bättre än när de två sover som bäst tillsammans, fast mysigast är det när vi alla tre myser tillsammans :) ♥
LÄÄÄNGTAR tills han kommer :)
Snart slutar min älskling och då får jag äntligen lite sällskap att mysa med. Älskar verkligen att se honom tillsammans med vår lilla dotter, finns inget bättre än när de två sover som bäst tillsammans, fast mysigast är det när vi alla tre myser tillsammans :) ♥
LÄÄÄNGTAR tills han kommer :)
Min underbara mage med världens bästa innehåll <3
<3Another day in paradise...
För precis 1 vecka och 2 dagar sen så kom världens vackraste lilla tjej till världen. Hon kom prick 6 veckor förtidigt men hon var helt perfekt och kände väl precis som oss att hon inte kunde vänta ända till 16:e september med att ses. Men vilket liv man lever just nu... man är världens lyckligaste samtidigt som man håller på att bli tokig! Sitter nämligen instäng i en "cell" på Sunsvallssjukhus som ligger på solsidan av byggnaden, så man har bastu från tidig morgon till sen kväll! Det är tur att man har en TV med 2 riktiga kanaler och en bärbar dator iallafall, annars skulle jag ha rymt med min dotter för längesen.
Ingen, som inte har upplevt det själv, kan förstå hur jobbigt det är att måste bo på sjukhus med sitt nyfödda barn och bara sitta rätt upp och ner i ett litet rum medan hon sover. Visst, jag får ta upp henne och ligga med henne på mitt bröst, vilket jag även gör halva dagarna men jag får inte åka hem! Lilla gumman måste äta var tredje timma och måste då matas genom sond...inte värst kul...hon är inte "mogen" än men har börjat att amma lite lätt, vilket känns underbart eftersom vi får åka hem om några veckor om hon har börjat helamma och går upp fint i vikt. Kan inte beskriva hur mycket jag vill hem, hem och gosa med mina underbara katter och bara vara en "normal" familj.
Något som gör det hela mycket jobbigare är det faktum att min sambo Johan tyvärr är tvungen att jobba några dagar i veckan vilket gör att jag bara sitter helt ensam utan nån att prata med eller dela den här jobbiga upplevelsen med förutom vår underbara prinsessa som som sagt mest bara sover.
Jag var verkligen inte beredd att bli mamma 6 veckor innan BF, så ni kan fatta att man fick världens chock när man kom till BB för kontroll av, vad jag trodde var förvärkar eller i värsta fall tarmvred, och barnmorskan sa att jag var öppen 5 cm och att jag skulle föda barn idag! IDAG??!! Jag har nog aldrig gråtit så mycket som då tror jag för jag fick världens chock. Vi som hade så mycket kvar hemma att göra och inte hade jag förberett mig inför förlossningen heller då vi tyckte att vi hade gott om tid på oss. Fan, jag som hade varit så duktig och ansökt om havandeskapspenning så jag skulle kunna vila upp mig ordentligt inför nedkomsten, skulle bara jobba 2 veckor till sen så skulle jag bara vänta...Men tji fick vi...
Dagen hade börjat med att jag var kladdig efter benen när jag vaknade men jag tänkte att det var nog bara flytningar. Iallafall så blev jag lite orolig för jag kände inga riktiga sparkar och började tro att barnet dött! Ville inte oroa Johan men jag talade ändå om det för han och han sa att det nog inte var nån fara. Vi var lediga så vi kikade runt på nätet efter något fint naturreservat eller nått att ta med Rambo till och bara ha en mysig utflykt med fika och grillmat. Vi hittade ett ställe i Lövvik som heter "Valkullen" dit vi bestämde oss för att åka.
Till min stora förvåning och förskräckelse så var det 1,3 km upp till toppen av denna "kulle" men jag kände att det bara var att bita i det sura äpplet då det är nyttigt för oss gravida att röra på oss. Det ångrade jag halvvägs upp kan jag säga för det var verkligen bland det jobbigaste jag varit med om på länge. Det var verkligen som att bestiga ett berg!! Johan sa hela tiden att vi kunde vända om men jag ville ta mig till toppen för hans skull.
Efter många svordomar och hormonutbrott så var vi uppe!! Det var oerhört fint däruppe, man hade en fantastisk utsikt och man såg även Höga Kustenbron. Det fanns en stuga däruppe och jag kände att jag ville lägga mig därinne och vila en stund. Johan satte igång engångsgrillen och jag föröskte vila. Helt plötsligt började det att dra i magen, svårt att beskriva men dessa sammandragningar kom med ojämna mellanrum och helt plötsligt började de komma ifrån ryggen. Jag, som aldrig haft en förvärk förut trodde att detta var förvärkar då jag överansträngt mig. Efter ca 30 min kom Joahn och sa att korven var klar, jag kämpadee mig ut till grillen med hans hjälp och fick med nöd och näppe i mig en korv, sen var jag tvungen att gå in och vila igen.
Det hade nu gått ungefär 1 timme och mina "förvärkar" hade inte upphört än utan istället blivit mer intensiva. Johan övertalade mig om att vi inte kunde stanna kvar däruppe utan att vi skulle ta oss ner och hem så jag kunde ta en varm dusch.
Att ta sig upp var djävulskt jobbigt men att ta sig ner blev döden! Mina "förvärkar" kom först med ca 2 minuters mellanrum men varade "bara" i ca 30 sekunder (Johan tog tid) så jag sa till honom att det var lungt eftersom barnmorksan sagt att förlossningsvärkar kommer ca 3 st på 10 minuter och varar i ca 1,5 minut. Och han lugnade mig med att säga att så länge inte vattnet går så är det ingen fara...Halvvägs ner så började värkarna komma med ca 1 minuts mellanrum och varade nu i mer än 40 sekunder. Jag trodde fortfarande att värkarna blivit intensivare för att vi börjat gå lite snabbare och för att jag blivit mer ansträngd. Väl i bilen så blev värkarna bara längre men varade aldrig mer än 55 sekunder så det var fortfarande "lungt".
När vi tillslut kom hem så kastade jag mig in i varmaste duschen och för ett ögonblick så trodde jag att de försvunnit. Jag började istället känna mig "nödig" och försökte gå på toa men då fick jag värkar igen. blev paranoid och satte mig vid datorn, sökte på tarmvred och trodde nu att jag fått det då det tryckte på därbak och jag hade sådana värkar i magen.
Johan tvingade mig att ringa förlossningen och jag föröskte förklara för henne att jag haft "förvärkar" i över 3 timmar och att de inte släppte när jag duschat. Jag sa också att jag trodde att det kunde vara tarmvred men jhon förklarade att det kan trycka på därbak ifall man ska föda, men det var nog ingen fara för mig tyckte hon men hon vill eändå att jag skulle komma in på kontroll.
Väl i Sundsvall blev jag kopplad till en såndär maskin som mäter värkarna och barnets hjärtljud och till min stora glädje så var det full fart på barnet :) men till min stora chock så var det RIKTIGA värkar jag fått och jag var som sagt öppen 5 cm...
Iallafall så försökte de stoppa upp förlossningen med ett dygn med hjälp av Bricanyldropp, har jag för mig att det var iallafall, men eftersom värkarna kom i samma intervaller och då jag fortsatt att öppna mig till 8 cm så fanns det inget annat att göra än att låta bebisen komma. Jag grät fortfarande mellan värkarna på grund av chocken och min älskling försökte lugna mig samtidigt som han var tvungen att ringa och säga att vi inte skulle kunna komma på jobbet imorgon då vi skulle ha barn ikväll! Lustgas fick jag till en början men när mina krystvärkar kom fick jag inge mer :/ det tog ca 20 minuter för våran älskling att komma till världen och jag kan säga att det gjorde fruktansvärt ont att föda helt naturligt utan bedövning! De hann antagligen inte erbjuda mig någon bedövning men jag hade inte tackat nej kan jag säga ;P Ett litet snedklipp var barnmorskan tvungen att lägga och i samma sekund kom bebisen :D Min barnmorksa hemma i stan hade sagt att de flesta kvinnor spricker under förlossningen men att de är så duktiga på att sy och bedöva att man inte ens skulle märkta av det, men där kan jag säga att hon hade fel BIG TIME! Jag till och med skrek medan hon sydde men jag vart ändå inte mer bedövad, det kändes j*vligt irriterande. Visst, det gör ondare att föda barn men när man är mörbultad i underlivet så underlättar det inte att någon kör en nål igenom det....
Lillan lades på mitt bröst i några få sekunder sedan försvann hon, min sambo och läkaren iväg. Jag blev som sagt sydd och sen fick man världens finaste trosbyxa och världens största binda påtagen av undersköterskan. Efter några minuters vila så var det dags för duschen och det var ju inte direkt med de mest stabila steg som man kunde hasa sig till duschen med. Tur man fick hjälp av med kläderna, eller rättare sagt snyggskjortan och fintrosorna ;)
När man hade fått blött lite till i duschen så fick jag gå tillbaka till sängen och vila en stund, men det var lättare sagt än gjort då man var orolig för sin lilla plutt då min sambo inte kommit tillbaka och rapporterat läget än Men efter ca 2 timmar efter förlossningen så kom han äntligen tillbaka och kunde tala om att vår dotter mådde jättebra efter omständigheterna och att jag skulle få åka bort till avdelningen för förtidigt födda så fort jag hade fått lite ork.
Vi fikade lite snabbt och sen fick Johan skjutsa mig till vår dotter. Hon var verkligen det finaste mina ögon sett och det var verkligen obeskrivliga känslor som kom när man såg henne. Så liten men ändå helt perfekt och bara våran!!
Efter chocken om att vi skulle ha barn så kom nästa chock, vi skulle antagligen måsta stanna på sjukhuset till hennes BF!!! Fy fan alltså, bo på sjukhus i 6 veckor!! Jag kan säga att redan nu efter 1 vecka och 2 dagar så håller jag på att dööö!!! Vill bara hem och ta en sväng med min älskling i vagnen och få känna mig som en vanlig mamma. Men jag ska inte klaga, jag gör ALLT för min dotter och jag skulle aldrig lämna henne ensam här på sjukhuset då jag vet att hon behöver mig mest av allt i hela världen och att vi måste bo här för hennes skull.
Men iallafall, nu vet ni hur det till när vår lilla älskling kom till världen :D
Ingen, som inte har upplevt det själv, kan förstå hur jobbigt det är att måste bo på sjukhus med sitt nyfödda barn och bara sitta rätt upp och ner i ett litet rum medan hon sover. Visst, jag får ta upp henne och ligga med henne på mitt bröst, vilket jag även gör halva dagarna men jag får inte åka hem! Lilla gumman måste äta var tredje timma och måste då matas genom sond...inte värst kul...hon är inte "mogen" än men har börjat att amma lite lätt, vilket känns underbart eftersom vi får åka hem om några veckor om hon har börjat helamma och går upp fint i vikt. Kan inte beskriva hur mycket jag vill hem, hem och gosa med mina underbara katter och bara vara en "normal" familj.
Något som gör det hela mycket jobbigare är det faktum att min sambo Johan tyvärr är tvungen att jobba några dagar i veckan vilket gör att jag bara sitter helt ensam utan nån att prata med eller dela den här jobbiga upplevelsen med förutom vår underbara prinsessa som som sagt mest bara sover.
Jag var verkligen inte beredd att bli mamma 6 veckor innan BF, så ni kan fatta att man fick världens chock när man kom till BB för kontroll av, vad jag trodde var förvärkar eller i värsta fall tarmvred, och barnmorskan sa att jag var öppen 5 cm och att jag skulle föda barn idag! IDAG??!! Jag har nog aldrig gråtit så mycket som då tror jag för jag fick världens chock. Vi som hade så mycket kvar hemma att göra och inte hade jag förberett mig inför förlossningen heller då vi tyckte att vi hade gott om tid på oss. Fan, jag som hade varit så duktig och ansökt om havandeskapspenning så jag skulle kunna vila upp mig ordentligt inför nedkomsten, skulle bara jobba 2 veckor till sen så skulle jag bara vänta...Men tji fick vi...
Dagen hade börjat med att jag var kladdig efter benen när jag vaknade men jag tänkte att det var nog bara flytningar. Iallafall så blev jag lite orolig för jag kände inga riktiga sparkar och började tro att barnet dött! Ville inte oroa Johan men jag talade ändå om det för han och han sa att det nog inte var nån fara. Vi var lediga så vi kikade runt på nätet efter något fint naturreservat eller nått att ta med Rambo till och bara ha en mysig utflykt med fika och grillmat. Vi hittade ett ställe i Lövvik som heter "Valkullen" dit vi bestämde oss för att åka.
Till min stora förvåning och förskräckelse så var det 1,3 km upp till toppen av denna "kulle" men jag kände att det bara var att bita i det sura äpplet då det är nyttigt för oss gravida att röra på oss. Det ångrade jag halvvägs upp kan jag säga för det var verkligen bland det jobbigaste jag varit med om på länge. Det var verkligen som att bestiga ett berg!! Johan sa hela tiden att vi kunde vända om men jag ville ta mig till toppen för hans skull.
Efter många svordomar och hormonutbrott så var vi uppe!! Det var oerhört fint däruppe, man hade en fantastisk utsikt och man såg även Höga Kustenbron. Det fanns en stuga däruppe och jag kände att jag ville lägga mig därinne och vila en stund. Johan satte igång engångsgrillen och jag föröskte vila. Helt plötsligt började det att dra i magen, svårt att beskriva men dessa sammandragningar kom med ojämna mellanrum och helt plötsligt började de komma ifrån ryggen. Jag, som aldrig haft en förvärk förut trodde att detta var förvärkar då jag överansträngt mig. Efter ca 30 min kom Joahn och sa att korven var klar, jag kämpadee mig ut till grillen med hans hjälp och fick med nöd och näppe i mig en korv, sen var jag tvungen att gå in och vila igen.
Det hade nu gått ungefär 1 timme och mina "förvärkar" hade inte upphört än utan istället blivit mer intensiva. Johan övertalade mig om att vi inte kunde stanna kvar däruppe utan att vi skulle ta oss ner och hem så jag kunde ta en varm dusch.
Att ta sig upp var djävulskt jobbigt men att ta sig ner blev döden! Mina "förvärkar" kom först med ca 2 minuters mellanrum men varade "bara" i ca 30 sekunder (Johan tog tid) så jag sa till honom att det var lungt eftersom barnmorksan sagt att förlossningsvärkar kommer ca 3 st på 10 minuter och varar i ca 1,5 minut. Och han lugnade mig med att säga att så länge inte vattnet går så är det ingen fara...Halvvägs ner så började värkarna komma med ca 1 minuts mellanrum och varade nu i mer än 40 sekunder. Jag trodde fortfarande att värkarna blivit intensivare för att vi börjat gå lite snabbare och för att jag blivit mer ansträngd. Väl i bilen så blev värkarna bara längre men varade aldrig mer än 55 sekunder så det var fortfarande "lungt".
När vi tillslut kom hem så kastade jag mig in i varmaste duschen och för ett ögonblick så trodde jag att de försvunnit. Jag började istället känna mig "nödig" och försökte gå på toa men då fick jag värkar igen. blev paranoid och satte mig vid datorn, sökte på tarmvred och trodde nu att jag fått det då det tryckte på därbak och jag hade sådana värkar i magen.
Johan tvingade mig att ringa förlossningen och jag föröskte förklara för henne att jag haft "förvärkar" i över 3 timmar och att de inte släppte när jag duschat. Jag sa också att jag trodde att det kunde vara tarmvred men jhon förklarade att det kan trycka på därbak ifall man ska föda, men det var nog ingen fara för mig tyckte hon men hon vill eändå att jag skulle komma in på kontroll.
Väl i Sundsvall blev jag kopplad till en såndär maskin som mäter värkarna och barnets hjärtljud och till min stora glädje så var det full fart på barnet :) men till min stora chock så var det RIKTIGA värkar jag fått och jag var som sagt öppen 5 cm...
Iallafall så försökte de stoppa upp förlossningen med ett dygn med hjälp av Bricanyldropp, har jag för mig att det var iallafall, men eftersom värkarna kom i samma intervaller och då jag fortsatt att öppna mig till 8 cm så fanns det inget annat att göra än att låta bebisen komma. Jag grät fortfarande mellan värkarna på grund av chocken och min älskling försökte lugna mig samtidigt som han var tvungen att ringa och säga att vi inte skulle kunna komma på jobbet imorgon då vi skulle ha barn ikväll! Lustgas fick jag till en början men när mina krystvärkar kom fick jag inge mer :/ det tog ca 20 minuter för våran älskling att komma till världen och jag kan säga att det gjorde fruktansvärt ont att föda helt naturligt utan bedövning! De hann antagligen inte erbjuda mig någon bedövning men jag hade inte tackat nej kan jag säga ;P Ett litet snedklipp var barnmorskan tvungen att lägga och i samma sekund kom bebisen :D Min barnmorksa hemma i stan hade sagt att de flesta kvinnor spricker under förlossningen men att de är så duktiga på att sy och bedöva att man inte ens skulle märkta av det, men där kan jag säga att hon hade fel BIG TIME! Jag till och med skrek medan hon sydde men jag vart ändå inte mer bedövad, det kändes j*vligt irriterande. Visst, det gör ondare att föda barn men när man är mörbultad i underlivet så underlättar det inte att någon kör en nål igenom det....
Lillan lades på mitt bröst i några få sekunder sedan försvann hon, min sambo och läkaren iväg. Jag blev som sagt sydd och sen fick man världens finaste trosbyxa och världens största binda påtagen av undersköterskan. Efter några minuters vila så var det dags för duschen och det var ju inte direkt med de mest stabila steg som man kunde hasa sig till duschen med. Tur man fick hjälp av med kläderna, eller rättare sagt snyggskjortan och fintrosorna ;)
När man hade fått blött lite till i duschen så fick jag gå tillbaka till sängen och vila en stund, men det var lättare sagt än gjort då man var orolig för sin lilla plutt då min sambo inte kommit tillbaka och rapporterat läget än Men efter ca 2 timmar efter förlossningen så kom han äntligen tillbaka och kunde tala om att vår dotter mådde jättebra efter omständigheterna och att jag skulle få åka bort till avdelningen för förtidigt födda så fort jag hade fått lite ork.
Vi fikade lite snabbt och sen fick Johan skjutsa mig till vår dotter. Hon var verkligen det finaste mina ögon sett och det var verkligen obeskrivliga känslor som kom när man såg henne. Så liten men ändå helt perfekt och bara våran!!
Efter chocken om att vi skulle ha barn så kom nästa chock, vi skulle antagligen måsta stanna på sjukhuset till hennes BF!!! Fy fan alltså, bo på sjukhus i 6 veckor!! Jag kan säga att redan nu efter 1 vecka och 2 dagar så håller jag på att dööö!!! Vill bara hem och ta en sväng med min älskling i vagnen och få känna mig som en vanlig mamma. Men jag ska inte klaga, jag gör ALLT för min dotter och jag skulle aldrig lämna henne ensam här på sjukhuset då jag vet att hon behöver mig mest av allt i hela världen och att vi måste bo här för hennes skull.
Men iallafall, nu vet ni hur det till när vår lilla älskling kom till världen :D
